Att ta fullständigt ansvar...
Något jag tänkte på häromdagen är ödmjukheten hos andliga ledare som funnits och som finns på jorden...
Vad menar jag då med ödmjukheten?
De värderar inte,
och dömer alltså inte någon eller något,
för de vet att allt som man själv sänder ut,
och hur man reagerar,
handlar bara om sig själv och sin egen omedvetenhet/medvetenhet....
De dömer inte,
för de vet att det gör dem bara till en del av omedvetenheten...
De vet att i så fall skulle det handla om dem själva,
och de har kommit så långt i sin utveckling,
att de inte reagerar på andras omedvetna handlingar längre...
Alltså beror ingenting hur någon annan reagerar på någon mer än dem själva. Likadant handlar bara hur jag reagerar på andras beteende - på mig själv! När jag kan inse detta tar jag det största ansvaret över mitt liv och kan inte skylla eller ställa mig till svars för mitt eget beteende och mina handlingar....
Jag försöker att alltid tänka att när jag dömer en annan människa, så handlar det om mig själv...en sida i mig som kanske är avundsjuk, en sida som kanske är arg på en liknande del i mig själv, att jag är trött eller kanske har en dålig dag...Detta gör att jag inte känner mig som ett offer för omständigheter som händer...
Jag behöver inte heller ta åt mig, av andras missnöje eller oro som de sänder ut, för det handlar inte om mig. Detta är något som är svårt, men så viktigt att träna på....Ibland försöker jag tänka att jag ska se mig själv och situationer utifrån, från ett ovanifrån perspektiv, som en fågel som observerar....
När jag gör det blir det lättare att se situationen objektivt och inte reagera på mina egna sårade känslor....Jag tror att det viktigaste som livet handlar om, utifrån min egna synvinkel är att vi ska lära oss ta fullständigt anvar över oss själva....över hur vi skapar våra liv, över hur vi kommer vidare, hur vi bemöter människor, och framförallt hur vi bemöter oss själva....
Det är bara vi som kan göra något åt vår livssituation, ingen annan. Det är bara vi som kan välja att arbeta med oss själva och försöka komma vidare i våra liv...Mitt mål är att försöka i alla situationer ta fullständigt ansvar över mig själv och det jag känner...Jag vet att jag inte är där än och att jag har en bra bit att gå...men det är det livet handlar om, att utvecklas...och vad tråkigt det vore om vi inte hade något att sträva mot...
