"Jag söker mig inåt,
till den stilla plats,
där all rymd finns,
Jag känner friheten,
fylla hela mitt väsen...

Ibland kunde jag önska,
att jag vågade mig ut mer i den fysiska världen,
inte var så rädd,
för att vara otillräcklig,
för att misslyckas...

Ibland kunde jag önska,
att jag vågade lita på mig själv,
och att jag kan mer än var jag tror,
jag kan breda ut mina vingar och flyga...

Kanske vill livet visa mig,
att jag är redo att utforska friheten 
att jag är redo för ännu steg,
mot ljuset..."

Lovisa

Något jag har funderat på lite idag är att det Ibland känns som att vi människor tror att vi måste vara mer än vad vi redan är, att det är något med oss som gör att vi är otillräckliga, och därför måste vi förändra oss, bara vi gör såhär så kommer det bli bra, bara vi ser ut såhär, bara vi lyckas åstakomma detta...men egentligen behöver vi inte göra något mer, än att inse att vi är perfekta kärleksfulla väsen, precis som dem vi är....Bara genom att existera från källan, ifrån gud är vi så unika, värdefulla och fantastiska...vi måste bara inse det...vi behöver inte vara något mer...något större... Jag tror knappast att djur funderar på om det är värda att existera, att det är tillräcklig bra, de är olika, men de är i harmoni med alltet...och tänker inte att saker och ting ska vara på ett visst sätt...Men vi människor vill alltid värdera, döma och förakta det som inte lever upp till det som vi tror är den förväntade normen..Vi dömer oss själva när vi inte tycker att vi presterar "så som vi borde"...Det finns inga borden, det finns bara olika människor och olika sätt att vara och det är det som gör människor speciella, spännande och unika...