"Sometimes I end up in a bubble,
a bubble of fear,
judicial,
feel like I did not fit in,
I can really feel,
how judgmental gaze meets my eye ...

Sometimes when I get into a bubble,
I, I do not think clearly,
see life in its glory ...
then I think that nobody likes me,
As I am ...

Sometimes when I'm in the bubble,
it would have been good to be able to see myself,
basis,
but my inner conflicts,
as an objective friend ...

Lovisa 

Ibland hade det varit skönt att inte kunna tänka...att allt man tänker i sitt huvud sägs ut högt, så att man verkligen själv och andra ser hur overkliga och konstiga vissa tankar och föreställningar är som man har om sig själv...Ibland kunde jag önska att jag hade en knapp som jag kunde sätta på, som stänger av mina tankar....

Men utan utmaningarna skulle vi ju inte växa som människor....Jag har ju min uppgift att frigöra mig från mina starka rädslor bland människor...Det är ingen enkel uppgift, men med mycket kärlek och mod ska jag ta mig igenom detta svåra...

Ibland kanske det kan vara bra att se sina svårigheter i livet som gåvor...Som något som givit till oss för att vi ska växa...Ju svårare uppgifter man får, ju mer växer man faktiskt som människa om man klarar att resa sig och ta sig igenom det....