En ljusglimt i tillvaron..
"Det regnar utanför fönstet...jag är lite trött efter en lång jobb dag...men jag känner mig tillfreds. Tillfreds inombords. Ibland får jag små ljusglimtar att jag är på rätt väg i livet, en känsla av hoppfullhet. När jag känner att jag klarar ta små små steg i tillvaron blir jag så glad...
Jag har ju brottats med min sociala ångest hela livet, och det har många gånger både känts som ett hopplöst och omöjligt uppdrag att det ska bli bättre. Jag har många gånger kännt mig som den mest konstiga, ensamma människa på denna jord...
Men de dagar när jag känner att det är något som blir bättre med det sociala blir jag så lycklig..att det går att göra förändringar man inte tror är möjligt..Det är faktiskt många saker som jag gjort senaste tre åren som jag aldrig någonsin hade kunnat tro att jag skulle klara av...
Jag började på universitetet för att studera till förskollärare (nu har jag nästan bara ett år kvar)...Jag träffade min kärlek (vilket jag inte trodde jag skulle göra på väldigt många år). Jag har fått några nya vänner som jag trivs bra med från skolan och jag jobbar även extra...Jag trodde faktiskt att mycket av det som jag klarar av idag var omöjligt för mig.
Detta visar på hur viktigt det är att fortsätta kämpa och aldrig ge upp...för bara man fortsätter att utmana sig och resa sig efter varje storm så växer vi....Jag tror mycket det handlar om att hela tiden "vattna plantan" och låta den växa i sin egen takt...
Men tänk vad tråkigt om vi inte hade haft alla dessa utmaningar...tänk då hade vi ju inte haft något mål att hela tiden sträva emot...då hade vi kanske inte haft lika stor mening. Att få känna att man växer som människa är faktiskt den mest meningsfulla känslan vi kan uppleva...Det är den som ger menig och hopp...
Utmaningarna hjälper oss också att förstå andra människors svårigheter...Det gör att vi kan ge empati och förståelse för vad andra människor går igenom.. vilken gåva är inte det? Att bara kunna finnas till för en annan människa..Jag tror att det kan vara det finaste vi kan ge någon annan.."
Lovisa
