Att visa sig sårbar,
så svårt,
så skört,
men så nödvändigt för att komma vidare.
Nej man kommer inte att få allas godkännande,
nej alla kommer inte att uppskatta denna nakenhet,
Men vad viktigt att göra det ändå...

Jag har länge kämpat med denna skammen,
med denna otillräcklighet över att vara blyg,
Jag har slåtts och slåss fortfarande så mycket med mig själv,
över saker som jag borde vara,
att jag borde vara mer framåt och social,
att jag borde vara som alla andra normala människor...

Och jag vet att det inte är något fel på att vara tystlåten,
men jag känner mig ändå fel,
fel i samhället,
fel i skolan,
och fel som människa..

Ibland känner jag att jag inte hör hemma någonstans,
att blyga människor som mig inte får finnas till,
som en utomjording redo att anlända till planeten mars.
Men jag vet också att detta är min viktigaste kamp,
mot att vinna över den värsta fienden - mig själv,
över att vinna över rädslorna,
över att hitta min plats i denna värld..