Vi är här för att förändra...
Jag har känt sådan skuld,
skam,
och ångest över att vara den jag är...
Jag har känt mig,
som en utomjording,
som någon som inte får finnas...
Någon som inte passar in,
inte hör hemma på denna plats,
som kallas jorden...
Min känslighet,
har jag alltid betraktat som svaghet,
som något som inte heller får finnas..
Numera tror jag att min känslighet är min styrka,
som finns för att vägleda mig i livet,
som också kommer att kunna vägleda andra..
Min känslighet,
fångar upp singnaler,
som inte andra skulle finna...
Min känslighet,
är en tillgång,
En gåva....
Första dagen på oktober, små löv börjar sakterligen falla till marken, daggen som ligger i gräset på morgonen, den svala, friska luften...Jag har haft motstånd mot att hösten ska ta form, men nu när den väl börjar komma så kan jag känna uppskattning...Det är en vacker tid, speciellt de soliga mysiga dagarna....Jag har känt mig lite nere på senaste...men den här gången kanske inte något som bara är psykiskt utan jag har börjat lägga av med min antidepressiva medicin...Jag började äta den för ca 3 år sedan när jag började skolan och kände att jag behövde något extra stöd för att klara av den svåra situationen..
Men en längre period har jag känt att jag vill vara fri, och inte vara beroende av någon medicin. Jag kan vara tacksam för att det har hjälpt mig att inte varit riktigt lika känslig, även ifall att jag inte åt så hög dos...Nu när den håller på att gå ur kroppen känns det inte så skönt...Det känns som att gå runt och ha pms, huvudvärk, illamående och yrsel...Jag rekommenderar faktiskt ingen att börja med det om man verkligen, verkligen inte måste. Anledningen till att jag har ätit den är ju att jag är så himla känslig...och jag har väl på något sätt velat minska denna känslighet...
Men nu känner jag lite såhär, varför ska jag behöva äta medicin för min känslighet, när det egentligen kanske är samhället det är fel på? Man skulle kunna se det som att det är samhället som har så mycket värderingar att det ska vara på ett visst sätt; att man ska umgås med si och så många människor, att man ska klara arbeta heltid plus att ha ett rikt liv vid sidan av med massa människor...Att man ska vara och göra så mycket hela tiden. Jag känner att det samhället passar inte på mig. Jag behöver min egentid, jag behöver min lugn och ro, jag behöver umgås med människor när jag känner för det.. Jag kanske inte klarar att vara social jämt, jag kanske inte klarar ha ett så högt tempo som många andra i livet..Men betyder det att det är fel på mig?
Är det fel på mig för att jag är känslig och för att jag känner efter? Ska jag behöva ha en diagnos "social fobi" för att jag inte är "som alla andra normala"?...Ur ett högre perspektiv tror jag faktiskt att det finns en mening att vi hög känsliga finns på denna planet. Jag är ganska säker på att vi känslig själar som befinner oss på jorden gör det för att uppmärksamma människor hur viktigt det är att lyssna på sig själva..Vi är här för att sprida alla de intryck vi får i vårat känsliga system, för att jorden ska bli en bättre plats att leva på...Vi är inte svaga, vi är starka som vågar vara dem vi är...Vi är här för förändring...
